| {{{charName}}} | |
| Klan: [[{{{klan}}}]] ([[{{{sekt}}}]]) |
Blood Potency: {{{bp}}} |
| Sire: [[{{{sire}}}]] ([[{{{sireSekt}}}]]) |
Bloodline: [[{{{bloodline}}}]] |
| Strength:
Dexterity: Stamina: Intelligence: Wits: Resolve: Presence: Manipulation: Composure: |
{{{str}}}
{{{dex}}} {{{sta}}} {{{int}}} {{{wit}}} {{{res}}} {{{pre}}} {{{man}}} {{{com}}} |
| Disciplines: {{{dis}}} | |
| Childer: | {{{childer}}} |
[[Category:{{{klan}}}]] [[Category:{{{sekt}}}]] [[category:Requiem {{{playerType}}} Character]] [[category:{{{playerType}}} Character]]
[[category:Strength{{{str}}}]] [[category:Stamina{{{sta}}}]] [[category:Dexterity{{{dex}}}]] [[category:Presence{{{pre}}}]] [[category:Manipulation{{{man}}}]] [[category:Composure{{{com}}}]] [[category:Intelligence{{{int}}}]] [[Category:Wits{{{wit}}}]] [[category:Resolve{{{res}}}]] [[category:{{{city}}}]]
Alric (Vampyr)[]
Experience: 177/179
Sire: Gea
En gallisk krigare som blev Geas första childe efter att hon blivit förälskad i det faktum att han var en riktig man och dessutom hade en varg efter sig. Han har stora långa tatueringar längsmed kroppen. Han älskar vargar och har aldrig kommit över förlusten av sin varg. Han följde efter sin sire in i torpor efter att romarriket ändades, men han lades i en av de gravar som gruppen begravt under staden.
Han blev sedan väckt av Gea som hittade honom och han frenzade tills dess att han fick dricka blod. Han följde, efter att gruppen hittat varulvarna, Gea för att prata med dem och han blev ganska betagen av den kvinnliga varulven, som han aldrig rörde. Kort därefter, när gruppen beslutade sig för att lämna sin hemstad och färdas runt i världen, följde han med sin Sire till norra Europa och han var med då Gea gjorde Auhild till en av dem.
När gruppen till sist möttes nere i Egypten så fann han ett helt nytt folk där och det var flera gånger som han kände sig vilsen. I hans ögon verkade hans tid i gruppen till ända och han började känna sig sugen på att dra sig undan och få göra något eget. Chansen kom efter att gruppen till sist varit i den stora graven, då han bads att återvända hem av Gea. Han ville ursprungligen anses som stadens ledare, men Tamere blev utvald istället för honom, vilket gjorde honom lite butter, men det är något han accepterar.
Tillsammans med Gea och Auhild återvände han sedan hem till staden och då de färdades vidare blev han den fysiskt mäktigaste vampyren i staden, vilket omedelbart ökade hans status som individ. Det första han gjorde var att göra alla omkringliggande städer medvetna om att de inte tänkte tolerera några intrång på deras domäner och han besökte även den varulvsflock som fortfarande bodde kvar utanför staden. Han gav dem rikliga gåvor och försäkrade dem om att han inte hade några avsikter att tränga in på deras marker. (+)
Alric började sedan försöka leta efter folk han kunde använda som soldater. Hans ambitioner var att försöka stärka staden, men dåtidens stadsstater var glömda och till sin besvikelse fann han att det var näst intill omöjligt att bilda sig en privat arme utan att det märktes utav de dödliga. Detta fick honom att omedelbart fundera över vad han skulle göra och runt 900-talets början så bestämde han sig för att han skulle skaffa sig en childe och två lojala ghouls. Detta föll på en man vid namn Sieghard, som han först ghoulade för dennes egenskaper att träna män. Sieghard kom att bli hans mest favoriserade ghoul och till sist också Childe under 930-talet då en strid utanför staden sårade Sieghard dödligt. Alric gjorde honom till en kindred för att hålla kvar honom vid liv och för att inte bli utelämnad åt att leta efter en ny childe. (+)
Under hela 900-talets början så stärktes också de relationer som Tamere, Fylgja och Alric hade. Fylgja, hans systerchilde, hade stor respekt för den galliske krigaren och i temperament var hon rätt lik Tamere. Under en kort period så var Alric älskare med Fylgja, men de fick aldrig den emotionella koppling som Alric haft med Gea, något som Fylgja inte kunde tåla och hon avslutade deras relation för att fokusera på sina egna politiska ambitioner. Trots Tameres skönhet så drogs aldrig Alric till Tamere på något direkt större sätt, även om 'Ussuf trodde de hade ett förhållande i skiftet mellan 900-talet och 1000-talet, men detta var bara något de lät honom tro då det gagnade deras intressen.
Precis i mitten av 950-talet så hamnade också varulvarna utanför staden i strid med en annan stam av varulvar som sökte att ta över deras territorium. Utan att bli tillfrågad så ställde Alric upp (mycket för att han ville imponera på Gea) med sina soldater och sig själv. Under striden så blev Alric svårt sårad för att rädda varulvarnas ledare. Varulvarna imponerades så mycket på honom att han fick välja en gåva. Alric bad om att få embraca en av varulvarna, eller en av deras släktingar, till hans blodslinje. Detta möttes med vrede hos vissa av varulvarna, men i slutändan så vann hans charm och villighet att bevisa sin vänskap till dem igenom och han fick tillstånd att ge den mörka gåvan till en ung kvinna vid namn Brighde, eftersom hon var svårt sjuk och aldrig skulle överleva vintern (++).
Bridghe kom att bli en nära allierad till Alric och hennes varginstinkter gjorde hennes best enormt stark. Dessutom så blev hon det han alltid velat ha, hans varg. Ett visst mått av sann kärlek kom att uppstå mellan dem (+, +). Detta sattes dock på prov under de mörka vintermånaderna som kom i början av 1000-talet. Alric, under en av sina besök ute vid gårdarna han lagt under Tamere blev förvarnad av en Ventrue om att det fanns de i närliggande städer som... ogillade det han gjort. (+). Detta ledde till att han kunde undvika att bli utsatt för ett lönnmord och kräva in stora skadestånd ifrån de som arrangerat det.
Det var dock med nöd och näppe hans två childes och även han själv överlevde det som sedan blivit känt som vargavintern år 1036... Fem varulvar kastade sig över honom då han var på väg ifrån ett gästabud med Brighde under armen. Dessa hade kommit för att utrota det missfoster hon blivit sedan sin embrace. Hade inte Sieghard och Fylgja varit i närheten, som i sin tur kunde kalla på 'Ussuf, Tamere och den nosferatu som bodde kvar i staden, så hade troligen denna del av geas blodslinje ändat där. Alric kommer troligen aldrig bli av med det ärr som orsakades honom över ögat av en av varulvarnas klor (-). Ej heller kommer han kunna glömma sin systerchilde efter att denne dött i lågorna.
Kort där efter, under sommaren 1047, så fick dock staden en ganska kraftig uppsving i befolkningsmängd. Riktigt goda skördar ledde till att han kunde slappna av lite och de trupper han rekryterat användes flitigt av de lokala furstarna som hyrsoldater. Detta gav dem erfarenhet och Alric kunde i godan ro ägna sig åt relationerna med varulvarna (+).
Då påven förklarar korståg under slutet av 1000-talet, så befinner sig Alric i en väldigt säker position som stadens krigsherre. Han har byggt upp en liten privat grupp med krigare som skyddar staden. Tekniskt sett lyder de under Tamere, men det är ingen direkt hemlighet att de skulle lyda Alric om det kom till krita. Vad mer är att han har haft ett långvarigt förhållande med sin childe Brigdhe och återigen bevisat sin duglighet i strid för varulvarna. Faktum är att han blivit utnämnd till Verenulf, vilket innebär att han kan kalla in varulvarna till strid om de finner det värdigt (+).
Attributes:
Strength ●●●,
Dexterity ●●●,
Stamina* ●●●,
Presence ●●●●, Manipulation ●●●, Composure ●●●,
Intelligence ●●,
Wits ●●,
Resolve ●●● (+40 exp)
*favored
Blood Potency: ●●●●●
Merits: Fleet of Foot (●●), Pack Blooded (●●), Stunt Rider (●●●) (+0 exp)
Disicplines: Animalism ●●●, Celerity ●, Nightmare ●●, Protean (earth, soil, worked stone) ●●●, Resilience ●●, Vigor ●●, (+93 exp)
Skills: Animal Ken ●●●●, Athletics ●●●, Brawl (Grapple) ●●, Empathy ●●, Intimidation (Physical Threats) ●●●, Melee (Sword, All-out Attack) ●●●, Persuasion ●●, Ride (Horse, forest) ●●●, Socialize (drinking) ●. Streetwise ●●, Survival (forest) ●●● (+54 exp)